- Se Àven Reformation (olika betydelser)
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Reformationen, av latin reformatio, reformare, "Ă„terge nĂ„got dess ursprungliga form",âförnyaâ, âge ny formâ. Namn pĂ„ de olika rörelser inom vĂ€sterlĂ€ndsk kristendom under 1500-talet ur vilka de olika protestantiska och reformerta samfunden uppkom. Hit rĂ€knas Ă€ven den utveckling ur vilken den anglikanska kyrkan sprang fram.
InnehÄll |
redigera Bakgrund
Orsakerna till reformationen Àr omstridda. Den latinska kyrkan hade pÄ sina hÄll förfallit, renÀssanspÄvarnas vandel pÄminde stundtals mera om de vÀrldsliga furstarnas Àn om det för andliga ledare passande. Inte sÀllan pÄverkade vÀrldsliga intressen biskopsutnÀmningarna samtidigt som alltför mÄnga biskopar begagnade sig av sin stÀllning för att gynna slÀkt och vÀnner.
Reformationen pÄbörjades som en process inom kyrkan vars mening var att reformera, ombilda, kyrkan till nÄgot modernare och mer tidsenligt. Den började under andra hÀlften av 1200-talet men nÄdde sin kulmen först 250 Är senare. Det som börjat som nÄgot internt hade dÄ förvandlats till en splittring, dÀr delar av den kristna kyrkan brutit helt med pÄvedömet. FrÄn början var Jan Hus och John Wycliffe ledande personer, men eftersom det tog flera hundra Är att avsluta den process de startat fick de aldrig se resultatet sjÀlva.
Samtidigt utmanade renÀssanshumanismen de medeltida auktoriteterna.kÀlla behövs Erasmus av Rotterdam hÀcklade vad han beskrev som missbruk i kyrkans liv och vidskepelse i folktron.[1] Han hÀvdade vidare att en ÄtergÄng till evangeliet var nödvÀndigt.kÀlla behövs
Det förekom flera förebÄdande rörelser och personligheter, bland andra Jan Hus i Böhmen och Girolamo Savonarola i Florens men Àven inom ordensvÀsendet rÄdde pÄ sina hÄll oro, sÀrskilt bland predikarordnarna.
De ekonomiska och politiska orsakerna var naturligtvis ocksÄ viktiga. Kungar och furstar kunde genom reformationen övertaga kyrkans rikedomar. En vÀxande kungamakt sÄg heller inte alltid med blida ögon pÄ kyrkomÀnnens (eller för den delen adelns) konkurrerande maktstÀllning.
Det folkliga mottagandet av reformationens idéer sÄg mycket olika ut. Fr.a. Àr det reformatorernas angrepp pÄ klostren (som stod för mycket av vÀlgörenheten och utbildningen) och liturgin som pÄ mÄnga hÄll rönte utomordentligt hÄrt motstÄnd (jmf. reformationen i England eller, i Sverige, Dackeupproret som tvingade Gustav Vasa att Äter tillÄta mÀssan pÄ latin). LÀnge rÄdde f.ö. en förvirrad bild av skillnaderna i lÀra, enÀr reformatorerna lÄngt ifrÄn alltid var ense i lÀrofrÄgor och sedan införde de nya lÀrorna olika snabbt (pÄ flera hÄll utfÀstes uttryckliga löften om att tron inte skulle Àndras samtidigt som steg vidtogs just för att införa reformerade lÀror). Först mot slutet av 1500-talet kan man för till exempel Sveriges del tala om en klart utkristalliserad, frÄn romersk-katolsk tro slutligt avskild svensk kyrka. LikvÀl fortsatte runtom i landet folkligt omfattade vallfÀrder en bit in pÄ 1800-talet.
redigera Martin Luther
Reformationen började med att augustineremitmunken och professorn Martin Luther 1517 i Wittenberg publicerade 95 teser som angrep den dÄtida handeln med avlat. Vidare kom Luther att hÀvda att mÀnniskan blir rÀttfÀrdig enbart genom tro och inte genom gÀrningar. Dessutom menade han att enbart Bibeln var bindande för kyrkan och avvisade dÀrmed lÀror och bruk som han inte kunde finna stöd för i Bibeln. Han betonade Àven det allmÀnna prÀstadömet, avvisade transsubstantiationslÀran och mÀssofferlÀran, förkastade klosterlivet, reducerade antalet sakrament till tre (senare tvÄ) och kallade pÄven för antikrist.
1520 utfÀrdade pÄven Leo X en bulla som sÀndes till Luther och som han förvÀntades rÀtta sig efter, men Luther brÀnde den offentligt och blev 1521 exkommunicerad och senare genom ediktet i Worms förklarad fredlös.
Luther beskyddades dock av kurfursten av Sachsen, Fredrik III, som lÀt honom bo i slottet Wartburg. Under sin tid dÀr översatte Luther (dock inte sjÀlv) Nya Testamentet till tyska och gjorde det dÀrmed tillgÀngligt för vanligt folk.
redigera Huldrych Zwingli
I ZĂŒrich antogs 1523 ett reformprogram föreslaget av sekularprĂ€sten och humanisten Huldrych Zwingli. Han avfĂ€rdade anvĂ€ndandet av bilder och musik i gudstjĂ€nsterna och Jesu nĂ€rvaro i nattvarden. Han avskaffade dessutom altare och mĂ€ssklĂ€der och införde gudstjĂ€nster som enbart bestod av predikan och bön. Zwinglis lĂ€ra kom att kĂ€nnetecknas av ett mycket nĂ€ra förhĂ„llande mellan kyrka och stat, sĂ„ kallad teokrati.
Det som framför allt skiljde Zwingli frÄn Luther var synen pÄ nattvarden. Luther avfÀrdade i och för sig transsubstantiationslÀran, men hÀvdade bestÀmt att Jesus verkligen var nÀrvarande i brödet och vinet (realpresens). Zwingli sÄg dÀremot nattvarden enbart som en minneshögtid. 1529 trÀffades de bÄda för samtal i Marburg, men Luther ansÄg Zwingli vara för radikal och de kunde inte komma överens om nattvarden.
redigera Anabaptister
NÄgra av Zwinglis efterföljare företrÀdde en Àn radikalare form av förnyelse. De lÀrde bland annat att enbart vuxna skulle döpas och att dopet enbart var ett tecken pÄ personlig överlÄtelse till Kristus och inte ett sakrament. De protesterade mot statskyrkosystemet och menade att medlemskap i en kyrka skulle ske enbart pÄ frivillig basis.
Efter att staden MĂŒnster anslutit sig till anabaptismen och förklarats vara det nya Jerusalem infördes polygami och egendomsgemenskap. Katoliker och lutheraner gjorde dĂ„ gemensam sak och intog staden och avrĂ€ttade ledarna.
Ytterligare bidrag till anabaptisternas lÀra gjordes av den f.d. prÀsten Menno Simons som införde ickevÄld och betonade att man skulle dra sig undan frÄn samhÀllet. MÄnga av mennoniterna utvandrade till Amerika pÄ grund av förföljelser.
redigera Jean Calvin
Juristen Jean Calvin publicerade 1527 i Basel Institutio religionis Christianae, efter att ha tvingats fly frÄn sitt hemland Frankrike. Calvin anslöt sig till Luthers lÀra om rÀttfÀrdiggörelse genom tro och Bibelns auktoritet, men intog en stÄndpunkt mellan Luther och Zwingli i nattvardslÀran. Calvin menade att Jesus inte var fysiskt nÀrvarande i nattvarden, men att det ÀndÄ skedde en andlig kommunion. Liksom Zwingli avfÀrdade han allt materiellt i gudstjÀnsterna, men tillÀt sÄng och anvÀndandet av enkla kors (dock inte krucifix eller andra bilder).
Calvin lÀrde Àven ut att Gud förutbestÀmt (predestinerat) vilka som skulle bli frÀlsta och vilka som inte skulle bli det. De utvalda skulle styra, inte bara över kyrkan, utan över hela samhÀllet. Staden GenÚve blev modell för denna lÀra.
redigera Anglikaner
redigera Se Àven
redigera Fotnoter
- ^ Desiderius Erasmus (1511). DĂ„rskapens lov.