ï»ż

 

Denna artikel handlar om franska sprÄket, för brödet franska se franskbröd.
franska (français)
Talas i: Frankrike, Belgien, Schweiz, Kanada samt 51 andra lÀnder
Region: VĂ€steuropa, Nordafrika, VĂ€stafrika, Centralafrika, Sydostasien och Nordamerika
Antal talare: 290 miljoner (2005)
Status: vÀrldssprÄk
Klassificering: indoeuropeiskt

 italiskt
  romanskt
  galloromanskt
   franska
Officiell status
Officiellt sprÄk i: Frankrike, Belgien, Elfenbenskusten, Kanada, Schweiz och över 30 andra lÀnder, EU
SprÄkmyndighet: Académie française
SprÄkkoder
ISO 639-1 fr
ISO 639-2 fre (B)/fra (T)
ISO 639-3 fra

Franska Àr ett av de största romanska sprÄken och rÀknas som vÀrldssprÄk. Det talas av omkring 109 miljoner mÀnniskor som modersmÄl och tillsammans med andrasprÄkstalare av omkring 290 miljoner. Det Àr officiellt eller administrativt sprÄk i ett flertal internationella organisationer, kommittéer och föreningar som Europeiska unionen (dÀr det Àr ett av tvÄ arbetssprÄk), Internationella Olympiska Kommittén, Förenta nationerna, Afrikanska unionen, VÀrldspostföreningen, VÀrldshandelsorganisationen, FINA, FIA, World Anti-Doping Agency, Internationella domstolen i Haag, Internationella byrÄn för mÄtt och vikt, Europeiska Radio- och TV-unionen, Interpol, med flera.

Franska Àr officiellt sprÄk i 29 lÀnder. Organisation internationale de la francophonie, (OIF), Àr en internationell organisation bestÄende av fransktalande lÀnder och regeringar med 53 medlemslÀnder.

InnehÄll

redigera Historik

redigera Den romerska invasionen av Gallien

Franska hÀrstammar, som alla romanska sprÄk, frÄn latin. Före den romerska invasionen 58-52 f.Kr. bodde framför allt ett keltiskt folkslag i det som idag Àr Frankrike, ett folkslag som romarna kallade galler. Andra folkslag i omrÄdet var iberer i söder mot dagens Spanien, ligurier vid medelhavskusten och mindre grekiska och feniciska grupper.

Det finns knappt 200 ord av keltiskt ursprung i modern franska, de flesta Àr ortnamn, namn pÄ vÀxter och ord som har med lantliv att göra. Latin blev snabbt lingua franca i den galliska regionen, för handel, diplomati och undervisning. Det latinska talsprÄket, (förr kallat vulgÀrlatin), som utvecklades till modern franska, har inte sÀrskilt mycket gemensamt med det bildade prosalatin man ser i exempelvis Ciceros verk.

redigera Frankerna

FrÄn 200-talet och framÄt blev VÀsteuropa i flera omgÄngar invaderat av germanska stammar frÄn öst varav nÄgra bosatte sig i Gallien. För utvecklingen av franskan var frankerna i norra Frankrike, alemannerna pÄ grÀnsen mot dagens Tyskland, burgunderna i RhÎne-dalen och visigoterna i Akvitanien och Spanien de viktigaste. Dessa folkgruppers germanska sprÄk pÄverkade det latin som talades i regionerna i frÄga om uttal, syntax och ordförrÄd; sÄ mycket som 15% av orden i modern franska tros bestÄ av germanska lÄnord, bland annat ord för militÀrtaktiska och sociala begrepp.

redigera Langue d'oĂŻl

SprÄkforskare delar upp den medeltida franskan i tre geografiska undergrupper: langue d'oïl och langue d'oc (occitanska) Àr de största, och frankoprovensalska betraktas som ett mellanting mellan de tvÄ förra. Frankoprovensalskan uppvisar inte nÄgra egentliga sÀrdrag som de tvÄ andra varianterna.

Oïl-sprÄk (av ett Àldre uttal av franskans oui "ja") Àr de dialekter i norra Frankrike som blev mest pÄverkade av frankiska invasioner. Till dessa hör bland andra pikardiska, vallonska, francien, d. v. s. den dialekt som talades i Paris-omrÄdet, och normandiska. Sedan den frankiske kungen Klodvig I döptes cirka 498 stÀrkte frankerna sin makt över det mesta av norra Gallien och det franska sprÄket utvecklades som en fusion av dessa dialekter. Den variant som talades i England till följd av Vilhelm erövrarens invasion 1066 kallas anglo-normandiska: mÄnga franska lÄnord i engelskan innehÄller dialektala egenheter. Den norra franskan med sin frÀmsta företrÀdare francien Àr det romanska sprÄk som fjÀrmat sig mest frÄn modersprÄket latinet vad gÀller ljud- och formlÀra.

Langue d'oc (numera oftast occitanska, av det alternativa uttalet oc av franskans "ja") Àr den dialekt (se ibero-romanska sprÄk) i södra Frankrike och norra Spanien som höll sig trognare till det latinska ursprunget och inkluderar dialekter som gascognska och provensalska. Sedan 1982 bedrivs undervisning i occitanska i ungdomsskolan, men sprÄket talas inte i nÄgon större utstrÀckning. I vissa stÀder i södra Frankrike kan man dock se occitanska gatunamn bredvid de franska.

redigera Icke-germanska sprÄkinfluenser

FrĂ„n 400- till 700-talet flyttade stora mĂ€ngder keltisktalande mĂ€nniskor pĂ„ grund av de anglosaxiska invasionerna av England över Engelska kanalen till omrĂ„den i dagens Bretagne. Även om det inte rörde sig om ett sprĂ„k direkt hĂ€rstammat frĂ„n förromersk galliska sĂ„ tillhör det den keltiska sprĂ„kgruppen (se bretonska).

Nordiska vikingar invaderade Frankrike pĂ„ 800-talet och etablerade en maktsfĂ€r i vad som kom att kallas Normandie. SprĂ„kligt assimilerades dessa skandinaver helt och hĂ„llet av den langue d'oĂŻl-dialekt som fanns i omrĂ„det med undantag för enstaka ord för bland annat sjöfart. Den normandiska invasionen av England under Vilhelm Erövraren 1066 ledde till att en speciell anglo-normandisk dialekt utvecklades som försvann vid mitten av 1300-talet, dĂ„ engelskan tog över som sprĂ„k Ă€ven inom den merkantila överklassen och aristokratin. Även om den normandiska invasionen inte hade en sĂ€rskilt stor pĂ„verkan pĂ„ det franska sprĂ„ket sĂ„ hade den desto större pĂ„verkan pĂ„ engelskan. Upp till tvĂ„ tredjedelar av det sammanlagda engelska ordförrĂ„det uppskattas ha kommit via franskan.

Slutligen bör arabiskan nÀmnas som bidrog med ord för lyx- och handelsvaror, kryddor samt termer inom naturvetenskap och matematik.

redigera FrÄn l'ancien français till modern franska

Perioden frÄn 842 dÄ Strassburgerederna, det Àldsta belÀgget för franska i skrift, nedtecknades till cirka 1300 brukar benÀmnas fornfranska (ancien français). Under denna tid skrevs mÄnga av de kÀnda chansons de geste, den trubadurdiktning som berÀttar om Karl den stores stordÄd och deltagarna i korstÄgen. Redan under denna tid var Paris en centralort pÄ grund av geografiska och ekonomiska faktorer, vilket ledde till att franskan i Paris-omrÄdet, Àven kallat francien, smÄningom blev det vi kallar för franska.

Den följande perioden sĂ„g franskan förlora sitt kasussystem och brukar benĂ€mnas medelfranska (le moyen français). Det Ă€r en mellanperiod dĂ„ gamla former stĂ„r sida vid sida med nya. Men de flesta böjningar förenklas avsevĂ€rt. Litteraturen under denna period bestĂ„r mestadels av översĂ€ttningar av antika verk. 1539 utfĂ€rdade Frans I ett pĂ„bud (Ordonnances de Villers-CotterĂȘts) om att franskan skulle ersĂ€tta latinet som officiellt administrativt sprĂ„k och att den skulle anvĂ€ndas vid kungens hov. En reducering av slutkonsonanter framför ord som började pĂ„ konsonant skedde och stavningen blev mer etymologisk och mindre uttalsenlig. Under denna period skedde en omfattande utvidgning av ordförrĂ„det genom nybildning och lĂ„n. En reaktion mot detta kom pĂ„ 1600-talet och ledde till det som brukar kallas klassisk franska (le français classique) dĂ„ man gjorde stora anstrĂ€ngningar att rensa ordförrĂ„det frĂ„n obegripliga termer och formulera enhetliga regler för grammatiken. Denna epok prĂ€glas av en stor normativitet; franskan blir en statsangelĂ€genhet och sociala och dialektala varianter stigmatiseras. MĂ„nga sprĂ„kforskare brukar benĂ€mna allt frĂ„n 1600-talet och framĂ„t modern franska (le français moderne). Texter frĂ„n detta sekel (till exempel pjĂ€ser av Corneille och Racine) Ă€r relativt lĂ€ttlĂ€sta, eftersom synonymer och varianter lyser med sin frĂ„nvaro. Man kan Ă€ven sĂ€ga att franskan blir ett ordfattigt sprĂ„k.

1634 grundades Franska akademien (Académie française) av Richelieu som en officell myndighet vars mÄlsÀttning var att bevara och rena franskan frÄn yttre pÄverkan. Akademien finns Àn idag och bestÄr av 40 medlemmar som vÀljs pÄ heltid och Àgnar sig Ät att övervaka sprÄket och anpassa eventuella lÄnord för att bÀttre passa den franska sprÄkbilden.

FrÄn 1600- till 1800-talet dominerade franskan som ett lingua franca i Europa inom konst, litteratur och diplomati. Fredrik II av Preussen och Katarina den stora av Ryssland Àr exempel pÄ regenter som inte bara behÀrskade franska i skrift och tal, utan som i Fredrik IIs fall Àven ansÄg den vara klart överlÀgset sitt hemlands tyska. Med de franska kolonialvÀldena spreds franskan till alla vÀrldsdelar och fick fÀste i framför allt Afrika, Québec och VÀstindien.

Tack vare anstrÀngningar frÄn akademien, utbildningssystemet, stark statlig kontroll och medias pÄverkan har ett officellt franskt sprÄk vuxit fram. Fortfarande finns dock stora variationer i frÄga om dialekter med avvikande uttal och ordförrÄd. Bland de mest ansedda av dessa i frÄga om uttal anses ofta dialekten kring Tours och Loire-dalen vara, med en sjÀlvklar reservation för rent subjektiva bedömningar. Som i sÄ mÄnga sprÄk har den dialekt som talas i huvudstaden (i det hÀr fallet Paris), blivit det som i internationella sammanhang betraktas som "Àkta" franska.

redigera Dagens situation

En debatt pÄgÄr i dagens Frankrike om bevarandet av det franska sprÄket frÄn engelskans inflytande (franglais) genom media, nÀringsliv och en ökande globalisering. Lagar har införts som krÀver att samtliga tryckta annonser, i press som pÄ affischtavlor, ska innehÄlla franska översÀttningar av uttryck pÄ frÀmmande sprÄk och en kvotering av franskt sÄngmaterial (minst 40%) pÄ radio. PÄtryckningar av varierande intensitet finns ocksÄ frÄn regionala intressegrupper att med offentligt stöd arbeta för att bevara dialektal rikedom.

Se ocksÄ Toubon-lagen

redigera Geografisk spridning

Karta över den fransksprÄkiga vÀrlden
Karta över den fransksprÄkiga vÀrlden
Franskkunskaperna i Europeiska unionen med kandidatlÀnder
Franskkunskaperna i Europeiska unionen med kandidatlÀnder

Franska Àr officiellt sprÄk i följande lÀnder och territorier:

land infödda talare befolkning
  (uppskattat antal) (juli 2003)
Frankrike 51 949 900 60 180 600
Kongo-Kinshasa 702 400 55 225 478
Libanon 15 000 3 826 018
Kanada 7 535 600 32 207 000
Elfenbenskusten 1 614 500 16 962 500
Kamerun 643 900 15 746 200
Burkina Faso 140 300 13 228 500
Mali | 140 800 11 626 300
Senegal 88 100 10 580 400
Belgien 3 807 000 10 290 000
Rwanda 153 600 7 810 100
Haiti 141 200 7 527 800
Schweiz 1 515 700 7 318 638
Burundi 63 900 6 096 156
Togo 141 500 5 429 300
Centralafrikanska republiken 36 700 3 683 600
Republiken Kongo 267 300 2 954 300
Gabon 109 200 1 321 500
Komorerna 15 300 632 948
Djibouti 11 400 457 130
Luxembourg 21 600 454 157
Guadeloupe 110 400 442 200
Martinique 144 600 390 200
Vanuatu 2 900 200 000
Benin 191 200 7 862 944
Guinea 178 700 9 690 222
RĂ©union 170 600 787 584
Franska Polynesien 142 900 274 578
Nya Kaledonien 127 800 219 246
Niger 85 400 12 525 094
Tchad 85 400 9 944 201
Franska Guyana 39 900 199 509
Mauretanien 21 000 3 177 388
Monaco 15 400 32 543
Mayotte 14 900 201 234
Saint Pierre och Miquelon 6 700 7 026
Saint-Martin 3 500 35 000
Saint-Barthélemy 3 200 7 000
Wallis och Futuna 1 300 16 025
Ekvatorialguinea 200 540 109
Seychellerna 1 500 80 469
Madagaskar - 16 979 900

Även om den inte har officell status, talas franskan som andrasprĂ„k av stora delar av befolkingen i följande lĂ€nder (dĂ€r dess status ibland refereras till som "halvofficiell"):

land befolkning
  (juli 2003)
Algeriet 32 810 500
Marocko 31 689 600
Mauritius 1 210 500
Tunisien 9 924 800

Det finns ocksÄ fransktalande grupper i Guinea-Bissau, Kambodja, Egypten, Indien (Pondicherry), Italien ( Aostadalen), Laos, Storbritannien (Kanalöarna) och Israel (judar med rötterna i Nordafrika), samt mer Àn en och en halv miljon i USA (mestadels i Louisiana och New England) och Vietnam.

redigera Officiell status i Frankrike

Fransk lag krÀver att franska anvÀnds i offentliga publikationer, inom skolvÀsendet (Àven om detta ofta ignoreras) och i kontrakt. Trots en Äsikt ofta hÄllen för sanning i amerikanska och brittiska massmedia, förbjuder inte Frankrike anvÀndandet av utlÀndska ord pÄ webbplatser eller privattryck. DÀremot tvingas statliga myndigheter att anvÀnda den franska motsvarigheten till ett utlÀndskt ord i publikationer och offentliga handlingar om ett sÄdant finns. Myten kan ha uppstÄtt efter att ett förbud liknande detta skapades i den kanadensiska provinsen Quebec genom en rÀtt drakonisk tolkning av en lag gÀllande frÄn 1977 till 1993 som kom till för att garantera franskans stÀllning i provinsen.

redigera Officiell status i Kanada

Cirka 9% av alla fransktalande bor i Kanada och franska Àr jÀmte engelskan ett av landets tvÄ officiella sprÄk. Den federala regeringen Àr enligt lag bunden att upprÀtthÄlla samhÀllsservice pÄ bÄde franska och engelska, parlamentsförhandlingar mÄste publiceras pÄ bÀgge sprÄken och samtliga marknadsprodukter mÄste ha tvÄsprÄkig mÀrkning. Runt 22% av alla kanadensare talar franska som förstasprÄk.

Franska Àr det enda officella sprÄket i Quebec. Mellan 1977 och 1993 upprÀtthöll provinsen strÀnga lagar mot skyltar pÄ offentlig plats pÄ andra sprÄk Àn franska. MÄnga av dessa bestÀmmelser har under Ärens lopp ogiltigförklarats som stridande mot konstitutionen, inklusive upprÀtthÄllandet av förbud mot andra sprÄk Àn franska pÄ kommersiell skyltning, rÀttsprocesser och debatter i lagstiftande församlingar. 1993 skrevs lagen om sÄ att skyltar pÄ andra sprÄk tillÀts sÄ lÀnge franskan behöll en dominerande stÀllning.

Franska Àr officiellt sprÄk i New Brunswick, Northwest Territories och Nunavut. I Ontario har franskan inte officell status, men myndigheterna upprÀtthÄller ÀndÄ samhÀllsservice pÄ franska i 23 utvalda samhÀllen dÀr mÄnga fransktalare bor.

Samtliga provinser gör anstrÀngningar för att tillgodose sina fransktalande medborgares behov Àven om kvaliteten varierar kraftigt mellan enskilda provinser.

redigera Dialekter

redigera KreolsprÄk hÀrstammade frÄn franska

  • haitiska
  • seychelliska
  • mauritiska
  • antilliska (St. Lucia, Dominica, m fl)
  • louisianska
  • guyanesiska

redigera Fonologi

redigera Franskans sprÄkljud

Franskan har 20 till 21 konsonanter och 11 till 16 vokaler beroende pÄ hur man rÀknar.

Konsonanter

Bilabial Labio-dental Labio-palatal labio-velar Alveolar Post-alveolar Palatal Velar Uvular
Klusiler p b t d k g
Nasaler m n ÉČ Ć‹
Frikativor f v s z ʃ ʒ ʀ
Spiranter É„ w l j

Vokaler

FrÀmre Central Bakre
Sluten i y u
Mellansluten e Þ ɘ o
Mellanöppen ɛ ɛ~ Ɠ Ɠ~ ɔ ɔ~
Öppen a ɑ ɑ~


redigera BokstÀvernas uttal

Konsonanter

b c ch d f g gn gu h j k l
/b/ /k/,/s/ /ʃ/ /d/ /f/ /g/,/ʒ/ /ÉČ/ /g/,/gw/ - /ʒ/ /k/ /l/
m n ng p q qu r,rr s t v w x z
/m/ /n/ /Ƌ/ /p/ /k/ /k/,/kw/ /ʀ/ /s/,/z/ /t/ /v/ /v/ /ks/,/gz/ /z/

Vokaler

a ai ain an au Ăą e Ă© Ăš eau ei ein en eu
/a/,/ɑ/ /ɛ/,/e/ /ɛ~/ /ɑ~/ /o/ /ɑ/ /e/,/ɛ/,/ɘ/ /e/ /ɛ/ /o/ /ɛ/ /ɛ~/ /ɑ~/,/ɛ~/ /þ/,/Ɠ/
i Ăź ĂŻ in o ĂŽ oe, oeu oi on ou u un y
/i/ /i/ /i/,/j/ /ɛ~/ /o/,/ɔ/ /o/ /Ɠ/ /wa/ /ɔ~/ /u/ /y/,/É„/ /Ɠ~/ /j/,/i/

Kommentarer

  • c = /s/ före frĂ€mre vokal, /k/ annars;
  • g = /ʒ/ före frĂ€mre vokal, /g/ annars;
  • i = /j/ före vokal, /i/ annars;
  • ie = /i/ i slutet av ett ord, /jɛ~/ före n, /je/ annars;
  • s = /z/ mellan tvĂ„ vokaler, /s/ annars samt nĂ€r det Ă€r dubbeltecknat;
  • ti uttalas ibland /sj/ nĂ€r det följs av annan vokal och inte stĂ„r först i ordet;
  • u = /É„/ före vokal, /y/ annars;
  • d, s, t, och x i slutet av ord oftast stumma utom vid bindning (dĂ„ d och t uttalas /t/ och s och x uttalas /z/).

redigera Stavning och betoning

Franskan har en sÄ kallad djup ortografi, det vill sÀga att stavningen Àr inte bara en enkel representation av nutidens uttal, utan den Àr starkt pÄverkad av sprÄkets historia. MÄnga ljud gÄr att stava pÄ flera sÀtt; man kan alltsÄ inte rÀkna ut ett ords stavning genom att lyssna pÄ uttalet. DÀremot kan man oftast rÀkna ut hur ett ord uttalas om man ser det skrivet, fast reglerna Àr ganska invecklade. NÄgra saker att lÀgga mÀrke till:

  • Om ett ord slutar pĂ„ konsonant(er) Ă€r denna (dessa) oftast stum(ma).
  • Schwa-ljudet /ɘ/, ofta kallat "instabilt e", har en stark tendens att förstummas. I vanligt talsprĂ„k brukar man bara uttala det om man annars skulle fĂ„ konsonantsammanstötningar som vore svĂ„ra att uttala. Och ofta uttalar man det fort och otydligt.
  • En slutkonsonant som normalt Ă€r stum kan ibland Ă€ndĂ„ uttalas om nĂ€sta ord börjar pĂ„ vokalljud.Fenomenet kallas "bindning" och Ă€r mycket vanligare i skriftsprĂ„ksnĂ€ra stil (till exempel nyhetsupplĂ€sningar) Ă€n i vanligt talsprĂ„k.
  • Franskan skiljer inte pĂ„ betonad och obetonad stavelse - alla stavelser i ett ord uttalas ungefĂ€r lika starkt, bortsett frĂ„n dem med instabilt e. I en fras betonar man den sista stavelsen före pausen (eller den nĂ€st sista om den sista har instabilt e), och det innebĂ€r att om man lĂ€ser ett ord isolerat kommer förstĂ„s sista stavelsen att betonas. Franskan har alltsĂ„ frasaccent snarare Ă€n ordaccent.

redigera StavelserÀkning i fransk vers

Eftersom franskan inte skiljer mellan betonade och obetonade stavelser kan fransk vers inte anvÀnda versfötter pÄ samma sÀtt som de germanska sprÄken. I stÀllet har man byggt versformerna pÄ antalet stavelser per rad. För att uppfatta musikaliteten i en (Àldre) fransk dikt sÄ som den Àr tÀnkt mÄste man dÀrför veta hur stavelser rÀknas:

1. Kombinationerna /wa/ och /Ʉi/ rÀknas som enstaviga.
2. Man binder (uttalar slutkonsonanter) sÄ ofta som möjligt.
3. Instabilt e uttalas alltid (och gÀller dÄ för fullvÀrdig stavelse) utom nÀr det föregÄs eller följs av ett annat vokalljud; dÄ Àr det stumt och rÀknas inte. Instabilt e i radens sista stavelse uttalas visserligen nÀr man lÀser dikten, men rÀknas inte in i versschemat.

TvÄ exempel med numrerade stavelser:

  • ur Chanson av Alfred de Musset (1810-1857). Tio stavelser i varje rad.
J'ai(1) dit(2) à(3) mon(4) cƓur(5), à(6) mon(7) fai(8)ble(9) cƓur(10):
N'est(1)-ce(2) point(3) as(4)sez(5) d'ai(6)mer(7) sa(8) maĂź(9)tres(10)se?
Et(1) ne(2) vois(3)-tu(4) pas(5) que(6) chan(7)ger(8) sans(9) ces(10)se,
C'est(1) per(2)dre en(3) dé(4)sirs(5) le(6) temps(7) du(8) bon(9)heur(10)?
  • ur La bonne chanson av Paul Verlaine (1844-1896). Fyra stavelser i varje rad.
Un(1) vas(2)te et(3) ten(4)dre
A(1)pai(2)se(3)ment(4)
Sem(1)ble(2) des(3)cen(4)dre
Du(1) fir(2)ma(3)ment(4)
Que(1) l'as(2)tre i(3)ri(4)se...
C'est(1) l'heu(2)re ex(3)qui(4)se.

redigera Grammatik

Huvudartikel: Fransk grammatik

redigera Substantiv

NĂ€stan alla substantiv fĂ„r Ă€ndelsen -s i plural. Till exempel homme/hommes "man/mĂ€n". Ändelsen Ă€r stum i modern franska, sĂ„ man kan sĂ€ga för talsprĂ„kets del att de flesta substantiv saknar pluralböjning. Men numerus framgĂ„r Ă€ndĂ„ nĂ€stan alltid Ă€ven i talad franska genom att artiklar eller liknande smĂ„ord har en pluralböjning som hörs. Vid bindning uttalas pluralĂ€ndelsen som tonande s-ljud. En del substantiv som slutar pĂ„ vokal+u har i stĂ€llet pluralĂ€ndelsen -x, till exempel dieu/dieux "gud/gudar"; detta -x har aldrig uttalats "ks" utan har helt enkelt uppstĂ„tt genom att man i medeltida handskrift utformade bokstaven s pĂ„ ett sĂ€rskilt sĂ€tt efter u.

En del substantiv, bland annat de flesta pÄ -al, -ail, bildar plural pÄ hörbart sÀtt: journal/journaux "tidning/tidningar", travail/travaux "arbete/arbeten".

Franskan har tvÄ genus: maskulinum och femininum.

redigera Pronomen

Pronomen Àr de enda ord som fortfarande har kasusböjning i franskan.

singular nominativ ackusativ dativ sjÀlvstÀndigt
1:a person je me me moi
2:a person tu te te toi
3:e person mask il le lui lui
3:e person fem elle la lui elle
plural
1:a person nous nous nous nous
2:a person vous vous vous vous
3:e person mask ils les leur eux
3:e person fem elles les leur elles

Formerna i de tre första kolumnerna Àr alltid knutna till ett verb: de mÄste placeras i verbets omedelbara nÀrhet enligt mycket bestÀmda regler för ordföljd. NÀr de placeras efter verbet skrivs de samman med detta genom bindestreck: Avez-vous couru? "Har-ni sprungit?" Objektspronomen skall oftast stÄ före verbet: Je le vois. "Jag honom ser."

De sjÀlvstÀndiga formerna anvÀnds nÀr pronomenet inte fungerar som subjekt eller objekt.

redigera Adjektiv

Adjektivet böjs i femininum med Àndelsen -e; vissa adjektiv fÄr Àven nÄgon liten förÀndring av stammen. Exempel noir/noire "svart", blanc/blanche "vit". Detta -e Àr ett schwa-ljud, ett "instabilt e", som uttalas svagt eller inte alls, men det kan göra att slutkonsonanter som Àr stumma i maskulinum kommer att uttalas i femininum. Ex vert/verte "grön". PluralÀndelse Àr -s som sÀtts efter respektive genusform, och har samma varianter som substantivens plural-s.

Adjektiven bildar komparativ med ordet plus, fast det finns ett fÄtal adjektiv som har sÀrskilda böjningsformer i komparativ, Àrvda frÄn latinet. Superlativ bildas genom att komparativformen förses med bestÀmd artikel.

  • vert / plus vert / le plus vert "grön/grönare/grönast".
  • bon / meilleur / le meilleur "bra/bĂ€ttre/bĂ€st".

redigera Verb

Franskan har en ganska formrik verbböjning:

Infinita former: infinitiv, presens particip och perfekt particip. Participen böjs vanligen som adjektiv; i vissa konstruktioner Àr de dock oböjliga.

Finita former. Dessa böjs efter subjektets person och numerus.

  • Presens. Anger nutid. Formerna kommer frĂ„n latinets presensformer.
  • Imperfekt. PĂ„gĂ„ende eller upprepad handling i förfluten tid. Formerna frĂ„n latinets imperfekt.
  • PassĂ© simple. AvgrĂ€nsad enstaka handling i förfluten tid. Former frĂ„n latinets perfekt. Detta tempus förekommer inte i nutida talsprĂ„k men Ă€r fullt levande i skriven franska av nĂ„got mer formell/officiell karaktĂ€r.
  • Futurum. Framtid. Formerna har utvecklats pĂ„ medeltiden ur en hjĂ€lpverbskonstruktion.
  • Konditionalis. Motsvarar svenska konstruktioner med "skulle". Formerna har utvecklats pĂ„ medeltiden ur en hjĂ€lpverbskonstruktion.
  • Imperativ. Uppmaningar.
  • Konjunktiv. AnvĂ€nds mest i bisatser i samband med uttryck för vilja, avsikt, kĂ€nsla, Ă„sikt och liknande. I nutida franska förekommer nĂ€stan bara presens konjunktiv (former frĂ„n latinets presens konjunktiv), som dĂ€rmed inte lĂ€ngre har tempusbetydelse utan anvĂ€nds i bĂ„de nutid, dĂ„tid och framtid. I Ă€ldre skriftsprĂ„k (före 1900-talet) anvĂ€ndes Ă€ven imperfekt konjunktiv (former frĂ„n latinets pluskvamperfekt konjunktiv), och i nutida skriven franska förekommer fortfarande en liten del av dessa former.

Alla ovanstÄende tempus och modus bildas genom böjning. Utöver dem finns en rad tempus som bildas med hjÀlpverb, bland annat perfekt och pluskvamperfekt.

Passivum bildas med hjĂ€lpverbet ĂȘtre "att vara" + perfekt particip av huvudverbet.

redigera OrdförrÄd

Franskan hÀrstammar som nÀmnt ifrÄn latinet. Men pÄ grund av betydande ljudförÀndringar kan de latinska orden vara nÀstintill oigenkÀnnliga i modern franska. Att mÄnga franska ord ÀndÄ liknar de latinska beror pÄ att de Àr sÄ kallade "lÀrda ord" (mots savants) som lÄnats efter dessa förÀndringar. Franskan Àr antagligen det sprÄk som lÄnat allra flest ord frÄn latinet. I vissa fall bildar de "folkliga orden" (mots populaires) och de lÀrda dubbletter, som chose (sak) och cause (causa). I de flesta fall Àr Àven de lÀrda orden till viss del förfranskade. De lÀrda orden har ofta en mer abstrakt betydelse och Àr ofta adjektiv.

Till exempel lat: noctem < fr: nuit (natt) - lat: frater < fr: frÚre (broder). Men fr:nocturne = nattlig - fr:fraternel= broderlig, fraternité = broderskap.

Merparten av franska ord hÀrstammar frÄn latinet eller har bildats med hjÀlp av latinska och grekiska ordrötter. Det finns mÄnga ordpar dÀr ett ord (oftast substantivet) har Àrvts frÄn latinet via fornfranskan och det andra (oftast adjektivet) lÄnats in frÄn latinet senare och dÀrför gör ett mera formellt intryck. Exempel:

  • broder: frĂšre / fraternel
  • finger: doigt / digital
  • öde: foi / fidĂšle
  • kyla: froid / frigide
  • öga: Ɠil / oculaire

Franska ord som har utvecklats frÄn latinet Àr oftast svÄrare att kÀnna igen Àn italienska ord av latinskt ursprung eftersom franskan under sin utveckling frÄn vulgÀrlatin hade en tendens att reducera den sista obetonade stavelsen eller lÄta den smÀlta ihop med pÄföljande ord.

Det uppskattas att mindre Àn 13% (4200) franska ord man kan hitta i ett vanligt lexikon som Petit Larousse eller Micro-Robert Plus (35 000 ord) Àr av utlÀndskt ursprung. Cirka 25% (1054) av dessa kommer frÄn engelskan och Àr relativt nyligen inlÄnade. Alla andra lÄngivade sprÄk eller sprÄkgrupper har fÀrre Àn 1000 ord vardera, dÀr de största Àr italienska, germanska sprÄk, gallo-romanska sprÄk, arabiska och tyska.

KĂ€lla: Henriette Walter, GĂ©rard Walter, Dictionnaire des mots d'origine Ă©trangĂšre, 1998.

redigera Ortografi

redigera Accent circonflexe

I skriven franska anvÀnds accent circonflexe (^) (cirkumflex) för att markera att en konsonant, vanligtvis ett 's' i fornfranskan eller latinet har utgÄtt, det ger en svensk lÀsare möjlighet att kÀnna igen ord som annars uttalsmÀssigt Àr oigenkÀnneliga, som ùne/Äsna.

redigera Franska sprÄkets betydelse i Sverige

Franskan var tidigare ett mycket viktigt sprÄk för internationell kommunikation i hela Europa. Franskan var under 1600-talet och framförallt 1700-talet det viktigaste frÀmmande sprÄket Àven i Sverige. Man kan sÀga att franskan var dÄtidens engelska. Franskan anvÀndes till och med som umgÀngessprÄk inom den svenska adeln och hovet. Mycket tack vare att den svenske kungen Gustav III var en sann frankofil. FrÄn den tiden har svenskan en stor mÀngd franska lÄnord. En del var till och med rÀdda för att svenskan skulle "Àtas upp" av franskan.

Under 1600-talet invandrade mÄnga valloner till Sverige och Sverige fick dÀrmed en inte obetydlig fransksprÄkig minoritet. Vallonerna har dock med tiden integrerats vÀl i det svenska samhÀllet.

redigera Se Àven

redigera KĂ€llor

  • Artikeln Ă€r, helt eller delvis, en översĂ€ttning frĂ„n engelsksprĂ„kiga Wikipedia, 7 februari 2005.
  • Biller-Thorn: Fransk sprĂ„klĂ€ra. Svenska bokförlaget Albert Bonnier, Stockholm 1950.
  • E Lilja: Svensk metrik, 2006.
  • E Tidner: Latinsk grammatik, Almqvist&Wiksell, 1965.

redigera Externa lÀnkar

Wikipedia


Europeiska unionens officiella sprÄk

Bulgariska | Danska | Engelska | Estniska | Finska | Franska | Grekiska | Iriska | Italienska | Lettiska | Litauiska | Maltesiska | NederlÀndska | Polska | Portugisiska | RumÀnska | Slovakiska | Slovenska | Spanska | Svenska | Tjeckiska | Tyska | Ungerska
KĂ€lla: EU:s webportal


Grundskolans skolÀmnen i Sverige

Bild | Biologi | Engelska | Franska | Fysik | Geografi | Hem- och konsumentkunskap | Historia | Idrott och hÀlsa | Kemi | Matematik | Musik | Religionskunskap | SamhÀllskunskap | Slöjd | Spanska | Svenska | Teknik | Tyska


Frankrikeportalen — portalen för Frankrike pĂ„ svenska Wikipedia.